hannapannapersson

I lördags var det dags för Pentis mh. Jag trodde nog att han skulle vara social, visa stor leklust, reagera starkt men komma över sina rädslor. Hade dock en gnagande känsla att han kanske skulle lägga på sig under mht´s gång. Men tänkte nog att jag oroar mig i onödan. Han är ju så glad, lekfull och har så mycket driv att han kommer avreagera fint och ha kul på banan.

Men det visade sig att den där gnagande känslan stämde...

Han var väldigt neutral när vi hälsade på testledaren, antagligen för att vi var på en appellplan och han nog trodde vi skulle träna, men följde med TL skuttandes vid hennes sida. Neutral vid hantering.

Leken var jätterolig! Han är aktiv hela tiden och leker fint.

Jakttrasan var inte så intressant konstigt nog, han strosade fram och gick och nosade där den hade åkt men gick aldrig ända fram till trasan.

Aktitvetsdelen stog han mest bara stilla, nosade lite, gnällde till nån gång, men väldigt lugn.

Avståndsleken var så himla härlig, här hade Penti skitkul. Följde hela tiden figge utan några hotbeteenden, verkade mest undra vad det var som pågick, gick fram till dold figge, lekte och busade både med aktiv och passiv figge. Han var så himla söt!

Sen kom overallen och han flög bakåt bakom mig. Kom inte fram förrens jag gick ner på huk och ropade in honom, då luktade han på overallen och viftade på svansen men var lite stressad. När vi sedan promenerar förbi overallen vill han inte gå i närheten av den, han drar i kopplet för att komma så långt bort som möjligt. Vi går förbi 6ggr totalt. Samma sak varje gång. Sedan går vi bort en bit och de sänker ner overallen, vi går fram till den och han får kolla att det inte var något farligt, vi sitter där en bra stund och han gör tom ett litet försök att leka med overallen. Både beskrivaren och testledaren får pussar. Men han är fortfarande lite stressad. Jag funderar på om jag ska fortsätta. Det var overallen jag trodde han skulle reagera starkast på. Ljud har aldrig varit något som bekommit honom så jag tänker att skramlet är nog inte så farligt ändå.

Men när skramlet kommer sticker han utom synhåll på en gång. Vet inte om han sprang hela vägen på en gång men han fångades in vid klubbstugan ca 200m bort iaf.

Jag hann tänka att han skulle springa ut på vägen (som i mitt huvud helt plötsligt låg närmre än vad den egentligen gör) så jag känner paniken stiga och ropar och ropar för att få in honom, möter tillslut en funktionär som berättar att han är vid klubbstugan och går dit. Han vart väldigt glad över att se mig, jag testade att leka lite och det gick bra även om han inte lekte riktigt lika aktivt som han brukar.

Där valde jag självklart att bryta mht. Diskuterade lite med beskrivaren om det hela och hon var jättebra!

Till vardags har Penti ibland reagerat starkt på saker som plötsligt dyker upp, som en gren som slår till honom bakifrån eller liknande. Men lika snabbt som han reagerar med rädsla lika snabbt har han kollat av och har aldrig haft någon kvarstående rädsla i någon situation. Så i vardagen har vi ju inte ett problem med rädsla. Tvärtom så är han en mycket mer stabil hund till vardags än vad Pirko är (som inte hade några kvarstående rädslor på mh, däremot 5 på skott). Men Penti är en väldigt vek hund som alltid ska vara till lags och undergiven mot alla han träffar och jag tror att denna extrema situation vart för mycket för honom att klara av själv. Han hade inte släppt rädslorna för overallen när vi kom till skramlet och därför reagerade han som han gjorde!

Det tråkiga med allt detta är ju att vi inte får tävla i bruks, vilket vi hade tänkt göra i vår...

Eftersom jag avbröt så har vi inte känd mental status. Hade beskrivaren avbrutit hade vi haft det och kunnat tävla. Frustrerande!

Så nu är planen att vänta ett år och om jag känner att han klarar av det så kör vi mht igen då. Tänker att han ska få fler egenpromenader utan Pirko så han inte hela tiden har henne som trygghet. Det kommer nog göra att han får ett större självförtroende!

Om jag gör mh igen så kommer jag nog inte köra skotten. Vågar inte chansa eftersom han är skottfast nu. Tänk om han lägger på sig och förknippar skotten med rädslor.

 

Videon på mht finns på youtube http://youtu.be/njFsDdEOMLU (alla moment utom aktivitet)

                                               http://youtu.be/n_BtfXXlguQ (bara aktivitet)

 

Årets fjällvandring blev dagsturer med en stuga i Tänndalen som bas. Jag, Helen och hundar spenderade en underbar vecka i fjällen!

 

 

Eftersom jag skulle resa bort i 11 dagar så skulle mina 3 katter Sigrid, Vera och Nils bo i Annelis gäststuga. Jag, Sigrid och Vera bodde i gäststugan en längre period för 6 år sedan så de trivs där, stugan har även kattlucka så de kan komma och gå som de vill. Förra året var även Nils med. Han tyckte dock inte om upplägget bo själv i gäststuga och bestämde sig för att bo hos Anneli med hennes 3 hankatter...Nils höll sig ändå undan från Annelis katter så det funkade ok.

I år var jag lite orolig för hur det skulle gå med Nils hos Anneli men tänkte att det löser sig nog. Jag drog kosan mot Halmstad för det årliga Gemdaleslägret och tänkte inte mer på saken.

5 dagar senare ringde en man och sa sig ha min katt ute på hans altan. Nils! Visade sig att han bodde ca 2km från Anneli. Nils hade varit borta i 3 dagar. Den snälla mannen erbjöd sig att lämna tillbaka Nils till Anneli vilket han såklart gärna fick göra. Väl tillbaka hos Anneli vart Nils bortjagad av Trötter, en av Annelis katter... Mina underbara vänner Anneli och Anna, som bor granne med Anneli, letade och letade efter Nils. Tillslut dök han upp självmant till Anneli efter att ha varit borta ytterligare 1 dygn. Snabbt som attan tog Anna Nils och bar ner honom till sig. Anna och hennes sambo Jocke hade nämligen erbjudit sig att ta hand om Nils tills jag kom hem. Igårkväll kom jag hem och min plan var att hänga hos Anneli idag för att vänta på att Sigrid och Vera skulle dyka upp. Förra året stack Sigrid och vägrade komma in. Jag fick tillslut ge upp och lämna henne hos Anneli. Sigrid älskar att bo där, massor av skog och knappt några människor. Tror det tillslut blev så att Anneli lyckades få in henne och så fick jag slänga mig i bilen och hämta henne. Jag var alltså förbered på att detta skulle ta lite tid...

Idag var jag framme hos Anneli vid halv tio. Vera satt på en sten utanför stugan och så sällskapssjuk och kelig som hon är hade jag inte en tanke på att det skulle vara några problem att få in henne. Hon tittade på mig i några sekunder, som om hon tänkte febrilt är det värt det? Gosa med matte men då bli infångad och tvungen att sitta i buren och åka i den hemska monsterbilen...Nej det är inte värt det bestämde hon sig för och drog snabbare än ögat!

Jaha bara att rigga kattluckan så katterna kan komma in men inte ut och sätta sig och vänta. Efter nån timme bestämde sig Vera för att hon nog hade saknat matte ganska mycket ändå och kom jamande fram till mig. 1 fångad 1 kvar. Sigrid dök upp men mycket misstänksam och stack snabbt igen, Det är som om hon har ett sjätte sinne för när det är något lurigt på G. Blötmat som mina katter blir galna av stog serverat innanför kattluckan men Sigrid gick ändå inte in...

3 timmar senare dök hon upp igen men när hon hörde mig stack hon ännu en gång. Började kännas ganska lönlöst det här så jag hämtade Nils från Anna. Han hade haft det superbra! Så typiskt Nils att liksom ordna det så han fick den typen av semester han ville ha. Det vill säga med massor av uppmärksamhet. Han har nog levt som en prins hos Jocke och Anna :-)

Så efter ca 7 timmar fick jag åka hem med Vera och Nils och lämna kvar Sigrid. Blir nytt infångningsförsök imorgon. Måste ju ändå sägas att de inte kan ha det bättre än hos Anneli så mycket motstånd som de gör när det är dags att åka därifrån :-)

 

 

 

Texas hittar belöning i spåret!

Igår åkte jag och Helen och spårade. Det vart lite av en utmaning för hundarna dels för att det var lång liggtid (3 timmar) och dels för att ett helt jaktlag med hundar knatade igenom området efter att vi hade lagt spåren! Men man ska ju inte underskatta sina hundar och de var jätteduktiga! Stolt matte <3

 

Idag åkte jag och Annika till Bogesund för en härlig promenad i det underbara vädret!

 

Penti :-)

 

Helen och Ceres

 

Klockan är 3 mitt i natten och här ligger jag och funderar. På mina hundar och hur olika de är!

Pirko hon är lite tveksam till det mesta. Människor hon inte känner bryr hon sig inte så mycket om. Men de hon lär känna älskar hon så mycket att hon blir halvt galen när hon får träffa dem.

Hon gillar inte att bli lämnad då går hon in i en bubbla och man får så dåligt samvete! Pirko reagerar aldrig utåt utan blir bara låg. Hon vill helst av allt bara vara vid min sida alltid!

Pirko älskar att träna men jobba gör hon bara om hon vet att hon får belöning. Och finns det något som är mer intressant så gör hon det. Hon vill både vara till lags och sen vill hon göra lite som hon själv vill! Men hon lär sig saker helt sjukt snabbt. Ibland känns det som att hon läser mina tankar! 

Hon lyder oftast men på sina egna villkor och jag har bara lärt mig att acceptera detta. 

När vi är ute och promenerar kan hon komma fram och liksom buffa mig i sidan och se så jävla lycklig ut. Som för att säga att hon är så glad att vi är ute på äventyr :-)

Min största sorg är hennes ljudkänslighet. Skott, smällare och fyrverkerier på nära håll gör henne livrädd. Svansen mellan benen och drar hemåt, helt okontaktbar blir hon. Stora lastbilar och stora maskiner samma sak. Jag önskar jag kunde berätta för henne att de inte är farliga! 

Och så har vi Penti. Han njuter av livet till fullo. Älskar alla han träffar. Pussas och slicka öron är en favoritaktivitet :-)

Massa spring i benen och har en högre aktivitetsnivå än Pirko. Får han inte utlopp för sin energi så tuggar han sönder saker och hittar på massa annat otyg ;-)

Han har snabba reaktioner i allt och har svårt att vara still. Fast bara han får springa av sig så är han en soffpotatis hemma.

Första gången han fick ligga i bur på jobbet hittade jag honom liggandes på rygg och sova som att han inte hade ett bekymmer i världen. Han är så cool i såna situationer! 

I träning vill han allt på en gång och jobbar såklart för belöning men framför allt för att han gillar att samarbeta med mig! Han har myror i brallan min lilla kille men med lite mognad tror jag vi kommer bli ett superteam!

Mina hundar är allt för mig. Mina bästa kompisar och mitt största intresse. Kan inte tänka mig ett liv utan dem!  <3<3<3

 

 

 

Jag har nästan helt bestämt mig för att sluta tävla med Pirko. Vi tycker ju inte att det är roligt! När jag tittade på videor från våra 2 senaste tävlingar idag så ville jag bara krypa ner under täcket...

Pirko går och nosar under fritt följ, tappar kontakten och är helt ofokuserad. Mellan momenten skäller hon och vill inte komma in vid min sida. Sen från och till går det jättebra och hon ser glad ut. Men det räcker inte! Det ser ut som om jag har en otränad ouppfostrad hund. Folk skulle bara veta hur mycket träning som ligger bakom...

Vi tar oavsett en välbehövlig paus från tävling och fokuserar på det vi tycker är kul nämligen att träna. Och de senaste träningarna har hon varit supertaggad :-) Det är som om all den där pressen förstörde allt för oss. Nu kan vi koncentrera oss på det roliga!

Penti ser jag däremot fram emot att få tävla med! Men det lär dröja! Han har myror i brallan den lilla galenpannan :-) Han vill så mycket och ger aldrig upp vilket är helt underbart när man fått kämpa så mycket för att få Pirko motiverad. Men han har svårt att sitta kvar, ligga kvar, stå kvar. Inte lätt att komma ihåg ett kommando längre än några sekunder :-) Men det kommer, får försöka ha lite tålamod. Ska faktiskt på en träningstävling i Nacka nästa helg och tänkte köra både Pirko och Penti.

Pirko ska få köra fritt följ med belöning mitt i, rutan med boll över huvudet och fjärr med belöning efter första skiftet. Penti ska få ett superkort fritt följ, inkallning kort sträcka och hopp över hinder med belöning mest hela tiden :-)

Ska bli intressant att se hur Penti tar alla störningar!

Idag fick båda vovvarna köra upplet och gå 2 korta spår var. Pirko har aldrig varit en stjärna på upplet. Hon hittar grejerna men tar inte gärna upp dem. Men idag med lite peppande från mig så kom hon faktiskt in med alla saker i rutan! Kul! :-)

Penti sprang ut som om han aldrig gjort annat trots att detta var första gången han fick en uppletanderuta med grejer han inte sett läggas ut. 3 grejer hittade han snabbt men fjärde tog tid att hitta men han bara sprang och sprang som en galning tills han hittade den. Jag gillar hans envishet!!

Penti flackar väldigt mycket när han spårar så de senaste spåren har gått ut på att jag håller tillbaka honom tills han går lite mer i spårets kärna och med nosen i backen. Första spåret idag var ganska mycket flackande men det andra var så fint och fokuserat att man blev lite rörd i hjärtat :-) Det kanske blir en spårhund av lillkillen ändå ;-)

Pirko spårade hur fint som helst! Flera gånger tänkte jag gick jag verkligen där? Men duktiga jag litade på min hund och ja hon hade rätt såklart! :-)

 

Nu säger jag, vovvarna och kissarna godnatt!

Förra veckan åkte jag, Helen och Maria upp till Grövelsjön för att fjällvandra. Tanken var egentligen att vi skulle vandra den 7 mil långa vägen mellan Grövelsjön till Tänndalen under 5 dagar. Men veckan innan låg jag däckad i influensa så det var inte riktigt aktuellt eftersom jag fortfarande var sjuk. Så vi satte upp ett tältläger vid sjön och tog kortare dagsturer. Kändes riktigt surt att inte få gå den vackra vägen till Tänndalen men ett smart drag då jag inte orkade så mycket! Det var i vilket fall som helst mycket vackert vid Grövelsjön och jag kommer gärna tillbaka för att gå den vandringen vi hade tänkt oss!

 

Idag åkte jag och Pirko för att tävla Lydnadsklass 2 på Danderyd-Täby Bk. Jag hade haft migrän från kvällen innan tills imorse så jag var ju ganska trött men tänkte att det är bara att köra. Senaste träningspasset kändes riktigt bra i de flesta moment så jag hoppades verkligen att det skulle gå bra idag.

Men så lätt blev det inte. Pirko blev orolig på platsliggningen. Efter nån minut sätter hon sig upp, jag visar handkommando för att hon ska lägga sig, tillslut gör hon det. Men efter ett tag sätter hon sig upp igen och sen kryper hon mot mig. Förra tävlingen gjorde hon såhär för första gången och jag tänkte väl att en gång är ingen gång. Vi har tränat mycket platsliggning sen dess och hon har känts trygg. Men på tävling är det såklart annorlunda, matte är nervös och då tycker hon det blir obehagligt och att då lämna henne brevid främmande hundar det blir för mycket.

 

Jag kände inte att jag hade ork att köra resten av tävlingen för "skojs skull" så jag bröt. Gick till bilen och grät en bra stund sen åkte vi och gick en skogspromenad istället. Min första tanke var nu ger jag upp jag tävlar inte mer med Pirko. Jag klarar uppenbarligen inte av henne. Men samtidigt har vi kämpat så mycket för att komma dit vi är idag. Även om det kanske inte ser ut som så mycket från utsidan ;-) Jag är nog inte redo att ge upp riktigt än. Jag är anmäld till 3 tävlingar till och funderar på att köra dessa men hoppa över platsen. Vi får se hur jag känner det.

 

Jag och Pirko är verkligen 2 svaga länkar. Vi är lika känsliga båda två. En blind som leder en döv ;-) Vilket radarpar!

 

Tävlade lydnadsklass 2 igårkväll på Bro-Håbo BK. Mitt mål var att inte ta tävlingen på för stort allvar. Inte vara nervös och att vara med i stunden med Pirko. Vi skulle ha kul på tävlingsplan! Det målet lyckades vi med!

Kändes så skönt att kunna slappna av trots att det var tävling! Vi börjar från början:

Platsliggning Betyg 0

Pirko har på sista tiden satt sig upp under tiden jag går iväg. Detta har vi tränat intensivt på! Igår när jag vände mig om låg hon så fint. Jag blev så glad! Men efter en stund blir hon orolig och sätter sig upp, sedan ställer hon sig upp men står kvar, sen börjar hon långsamt med låg hållning gå mot mig med uttrycket "jag vet att jag inte ska men jag måste". Nånting var obehagligt. Plastband som satt runt appellplan fladdrade i blåsten precis bakom Pirko det är det enda jag såg som kan ha stört henne. Jaja jag vet ju att hon är otrygg i detta moment och det är bara att träna vidare på det!

 

Fritt följ Betyg 7

Eftersom jag äntligen inte kände mig så nervös och kunde slappna av så blev detta vårt i vanliga fall sämsta moment på tävling riktigt bra. Pirko hade fin kontakt och jag kände mig riktigt stolt över oss!

Lite släpp blev det i svängarna med dubbelkommando och lite snea sättanden men överlag kändes det jättebra!

 

Läggande Betyg 8

Kändes jättebra!

 

Inkallning Betyg 5

När jag vänder mig om står Pirko upp! Detta var något nytt. Undrar om det återigen var plastbanden bakom henne eller publiken som var precis bakom??? Annars fin fart och riktigt fin ingång!

 

Rutan Betyg 6,5

Min targetgalnahund hoppade först mot konen som stog precis brevid oss men förstog sen att det var kanske inte rätt, sprang till rutan stannade innan och väntade på att jag skulle kasta belöning. Har tränat mycket på att belöna farten. Dubbelkommando och då studsade min söta hund in i rutan som en kanin och ställde sig så fint. Note to self måste sluta belöna innan hon kommit in i rutan och träna på att ha koner som störning!

 

Apportering Betyg 0

Jag säger alltid fot och sen stanna kvar innan jag tar emot apporten från tävlingsledaren. Men av nån anledning glömde jag att säga stanna kvar. Pirko tjuvstartade och det var bara mitt fel. Men annars var apporteringen så fin! Full fart galopp ut, ingen tvekan vid gripandet och full fart galopp in. Blev så glad då vi tränat mycket på detta att kunna galoppera med apport i munnen!

 

Hopp Betyg 9,5

Vi har tränat mycket på att hon ska sätta sig en bit ut från hindret och Pirko gjorde det så fint! Supernöjd!

 

Helhetsintryck Betyg 5 "Avviker mellan momenten. Okoncentration"

Ja min hund är galen i targets och varje kon, sågspånshög osv drar hon emot. Måste börja ha grejer på plan jämt! Träna på transporter och ett bättre "här" kommando! Sen har jag svårt att få in henne i fotposition efter dessa kontaktsläpp. Pirko har aldrig gillat ingångarna. Måste få dem att vara roliga!

 

Ja överlag är jag jättenöjd med attityden vi hade på plan. Denna ska vi bära med oss till nästa tävling den 11 aug på Danderyd-Täby BK!

 

 

Är så nöjd med Pentti! Vi har börjat träna lydnad lite mer regelbundet nu och påbörjat en hel del moment. Han är så lättlärd och lättmotiverad! Han vill verkligen jobba med mig. Världens bästa Pentti!

Helen filmade lite lydnadsträning i söndags:

 

I helgen åkte jag, Maria och Helen ner till Falkenberg där årets Agility & Lydnads SM gick av stapeln. Vi fick se massor av jätteduktiga lydnadsekipage och fick en massa inspiration till vår egen träning!

 

Förra veckan hälsade jag på Alex i Skottland. Först hängde vi på gården i Alyth där Alex jobbar i ett par dar sen packade vi bilen och drog till Torridon som ligger på västkusten. Där bodde vi i en stuga och vandring i bergen stog på schemat. Naturen i Skottland är verkligen fantastisk! Det här är en resa vi aldrig kommer glömma!

Alex och Lass <3