Min katt Sigrid är nog en av de skyggaste katterna i denna värld. Har jag besök kan hon gömma sig en hel dag. Det tog mig 2 år av långsam träning att få henne att våga gå ut i Vallentuna där vi bodde förut. När hon väl vågade gå ut så var det bara på natten när det var öde och inga läskiga människor kunde komma. Sen flyttade vi till Skara och under de 7 första månaderna här vågade hon aldrig gå ut, som längst kom hon till 2:a våningen (vi bor på 3:e) Sen bodde vi under 3 månader mitt ute i skogen. Det tog väl 1 dag innan Sigrid vågade gå ut där. Sen hade hon de bästa månaderna i hela hennes liv! Det är så vi ska bo om jag och Sigrid får bestämma (för att inte tala om Ellie och Vera som också älskade det) Nu är vi tillbaka till Skara. Under senaste 2 månaderna har Sigrid vågat sig längre och längre ner i porten, ut ur porten i korta stunder och nu senaste veckan har hon gått ut ordentligt. Häromdagen var hon ute ca 1 timme och just nu är hon ute igen! Den här damen kräver ganska mycket tålamod men jävlar vad det är värt det när hon gör mig såhär stolt!