Igår hade jag ett trevligt samtal med mina chefer på vårdavdelningen. De hade haft personalmöte och de var nöjda med mig och ville ha mig kvar. Så de jobbar för det men kan fortfarande inte lova något. Nästa vecka ska de ha bemanningsmöte och förhoppningsvis får jag något mer besked efter det. Det känns i alla fall jättebra att personalen vill ha mig kvar. Jag är ju så duktig på att gå omkring och tro att alla tycker jag är värdelös, så det är skönt att få lite motbevis!
Pratade även med min kloka kompis Sandra idag. Det är roligt hur mycket jämförelser vi kan göra mellan hur hon har det med hennes barn och hur jag har det med Pirko. Barn- och valpuppfostran bygger ju på samma principer. Det är skönt att få lite bekräftelse på att hon har haft samma problem som jag har med Pirko i alla fall. Då känner man sig mindre ensam!
Har precis varit ute med Pirko och testade att ha lina på henne. Har nämligen haft extrema problem precis brevid där jag bor eftersom det finns en fotbollsplan där som är befolkad med skolbarn dagtid och på kvällarna med barn som tränar fotboll. Pirko älskar ju barn över allt annat här på jorden och har lyckats springa in på planen och leka med (ibland vettskrämda) barn alltför många gånger. Så efter en promenad (så att hon skulle vara lite trött) gick vi förbi planen med lina. Funkade faktiskt riktigt bra. Pirko vart så överumplad när jag stampade på linan att hon vände sig mot mig, perfekt läge att belöna. Sen busade vi och lekte brevid planen en stund och hon gjorde inte ens ett försök att springa dit. Hanna-Pirko 1-0!